I regnet kommer tårarna....



Det blev inget alls skrivit här igårkväll för det funkade inte alls eftersom jag varken mådde bra o att jag var jätteledsen.
Jag var tvungen att gå o vila på eftermiddagen o jag låg o väntade på att Mr J skulle ringa. Tiden gick men halv 5 kom där ett sms att han hörde av sig när han lämnat av sin kollega. Svarade att det gick bra nema problema. Men klockan gick o jag var tvungen att ta mig upp ur sängen igen o gå till apoteket för o köpa tabletter. Så efter en timme smsade han när jag var halvvägs. O han var redan hemma o hade fått ett samtal o den människan hade inte slutat babbla o han tyckte det var tråkigt att vi inte hann prata. Så jag svarade jag då ?? när ringer du mig o att jag kände mig värdelös. Kan väl säga att just då kände jag mig som världens mest ynkliga människa. Men då kom där ett svar att jag förstår nog inte hur svårt han har det med att hinna med allt som försväntas av honom.
Visst gör jag det. Det är nog inte det lättaste att ha det som du har det. Men som jag skrev så blev jag orolig när tiden bara gick o inget hände men att jag inte vill vi ska bli ovänner o då svarade han aa du inte blir vi ovänner. Men det kändes som du blev sur men klart det är inte så lätt när man har det som du o där är en som tjatar oxå. Men det var inte meningen. O jag får säga det att det var tur att det började regna för jag stod borta vid skolan o tårarna dom rann o rann. O det fortsatte när jag kom hem. Var jätteolycklig som jag skrev till dig. Det enda jag ville då var att få krama om dig o höra din röst o glada skratt.

Kvällen blev inte särskilt lyckad. Jag hade svårt att koncentrera mig plus att jag inte alls mådde bra. O jag kollade på tv men vet egentligen inte vad det handlade om för mina tankar var långt borta.
Det blev inte bättre sen att Patrik ringde o pratade o han sa en massa saker som man absolut inte vill höra när man är ledsen. O NÄÄÄ jag tror inte det är så som han sa. Det är så mycket som talar mot det. Men det är sånt som inte han vet.
Natten var massa tankar o funderingar o någon ro infann sig inte. Är så rädd att förlora dig....o tårarna fortsatte i natten....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0